Det har varit över förväntat och väldigt bra på min praktik i dessa 5 veckor. Jag kommer att sakna både patienter och personal, få se om jag kanske börjar längta så mycket att jag återkommer för gott efter sommaren.
Ni måste förstå att människor som kommer in för hjälp inom psykiatrin är människor precis som du och jag, en del mer djupt i sin sjukdom än andra.. men dock människor som söker hjälp precis som när man bryter benet eller fått en infarkt. Det är otroligt roligt att få se dessa människor komma ur sitt akuta skeende och man får möta dem och deras personlighet. En del öden är tragiska, andra sorgliga, men alla ger någonting och man får otroligt mycket tillbaka av dem. Att få ta del av deras liv, vilka problem som de brottas med och att de kan få tillit till de som jobbar. De kan var betydligt knepigare än att fixa ett brytet ben men så oerhört viktigt för dessa människor.
Betänk att det inte är någonting att skämmas för och att det faktiskt kan vara en mamma, syster, bror eller annan släkting som någon gång kommer att behöva denna hjälp. Var inte rädd, utan ta reda på vad sjukdomen innebär innan du bestämmer dig för hur du förstår dessa sjukdomar och besvär som kan drabba oss människor.
Jag är oerhört tacksam för dessa 5 veckor och alla dessa underbara möten jag fått vara med om. Jag är även tacksam för att jag fick ta del av deras liv och att jag kunde hjälpa och ge något tillbaka. Jag är positiv därför att jag nu förstår dessa sjukdomar bättre och är inte längre rädd för hur jag ska bemöta dessa människor. Jag kan absolut tänka mig att jobba som sjuksköterska inom psykiatrin, vilket jag inte hade föreställt mig när jag började min utbildning. Jag har genom dessa 5 veckor växt som människa och det är nog det bästa betyget.
Tack alla ni, personal, patienter och andra aktörer för detta. Jag är oerhört nöjd och glad för denna tid.
Kramis T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar